En formidé kan uppstå på många vis – ur ett minne, en känsla, en lek eller ett funktionsbehov. Jag söker ofta både efter en visuellt intressant form och en taktil form som är skön att hålla i. Jag tycker om att ge objekten en användningsmöjlighet, det ingår nästan alltid i processen från början. I användandet skapas en relation mellan människa och objekt – objektet blir en vardagskompanjon, en del av livet.
Mitt skissande börjar i huvudet och sedan går jag vidare till papper. När form och funktion är tydliga, räknar jag ut volym och lämplig vikt på leran. Sedan arbetar jag fram formen på drejskivan, kikar på resultatet och finjusterar efter behov. När jag är nöjd börjar jag upprepa formen, serieproducera om man så vill. Process och metod sätter sig i kroppen efter att ha drejat många av samma form. En fokuserad vila uppstår. Drejningen blir en meditation.

Från jord till bord

Jag börjar med att skära lerblocken i kuber med skärtråd. Jag knådar inte leran, men formar den till runda klot. Vid drejskivan bearbetar jag leran och skapar formen. När objektet är läderhårt svarvar jag undersidan. När det är helt torrt är det dags för den första bränningen – skröjbränning. Jag fyller ugnen och sedan låter jag temperaturen långsamt klättra upp till 920 grader och därefter svalna. Det tar ungefär två dygn. Efter bränningen har lerans kemi förändrats. Den har blivit hård och kan inte återbildas till mjuk lera igen. Men skärven suger fortfarande vätska vilket gör att glasyrmassan kan fästa. Jag doppar objektet i glasyr och därefter bränns det upp till cirka 1220 grader. Då bildar glasyrens mineraler glas. När det svalnat, putsar jag undersidan med sandpapper. Nu är objektet klart att användas!

Några exempel ur min produktion:

MÅSÄGG


När jag stötte på en lera med en fläckig skärv föddes idén till den här skålen. Den fläckiga ytan påminde om skatter från min barndoms somrar på västkusten, präglade av den vilda naturens vågor, vind och salt. Jag skissade på en skål som skulle låna det skira äggskalets poesi, ha en generös och öppen form, vara tunn men tålig.

Det är naturen själv som skapar skärvens fläckar. Leran är gråvit när jag drejar. Under andra bränningen, när kärlet har doppats i glasyr, utvecklas fläckarna, tack vare en mineral i leran. Man kan inte styra antalet prickar eller var de ska uppstå. Det sker enligt en sorts naturens ”random” och bidrar till varje skåls unika karaktär.

Förutom den tunna, fläckiga skärven är det den svarta foten som ger skålen dess karaktär. Den lyfter upp formen och adderar kontrast. Min ambition är att ge en upplevelse av att kärlet vilar i foten, som om delarna nästan vore fristående. Jag skapar foten när jag svarvar kärlet, efter drejningen, och målar den med svart engobe. Genom att svarva ur fotens undersida kan jag låta kärlets välvda linje fortsätta obruten.
Måsägg finns i tre storlekar. Den största rymmer ca 6,5 dl, mellanstorleken ca 3,5 dl och den minsta ca 2 dl.

Måsägg har funnits i min produktion länge och finns nu i många hem vilket gör mig glad. De har även köpts in av Mathias Dahlgren till restaurangen på Grand hotel där du kan bli serverad ur skålarna. 

FLEUR


När jag experimenterade med en rolig drejteknik började Fleur ta form. Jag sökte ett organiskt uttryck. Ordet ”prunkande” fanns i mitt huvud. Tekniken går ut på att man delar den drejade brämen och formar en dubbel bräm. Med ett fåtal ”vikningar” hittade jag en form som påminner om ett bladverk. Formdetaljen har givit upphov till en serie objekt för både bord och blomster. Objekten går att kombinera på många vis.

En känga åt massproduktionen

När man arbetar med hantverk i massproduktionens tid känns det fint att inte allt kan tas över och produceras av vem som helst. Och eftersom formdetaljerna i Fleur i princip är omöjliga att formgjuta, kan objekten inte massproduceras. Här krävs handens verk. I serien Fleur finns skålar, fat, vaser, ytterkrukor och planteringskrukor i olika storlekar.

ÄNGEL

Ängel är en tunt drejad mugg som rymmer cirka 2 dl. Den passar fint för morgonkaffet, men kan också fungera som liten skål eller örtkruka. Jag fastnade för den här lerans vackra grafitgrå färg och låter den vara synlig med hjälp av ett schablonmönster där skärven lämnas oglaserad. Leran tecknar också kärlets kanter där den träder fram under den vita glasyren. Änglafiguren ritade jag ursprungligen som jultema till glöggmuggar. Jag sökte ett uttryck som känns bekant och nära, något ur vårt gemensamma bildarv. Bland annat hade jag ängeln som svävar runt de klassiska änglaspelen i mässing i bakhuvudet. Einar Nermans Solstickan fanns också där, liksom mina egna barns runda gestalter, med självklar tro på livet och sig själva.

T-bowl


Vissa perioder behöver man spara på sig, hämta hem, ladda om. Den här muggen kom till under en sån period. En mugg att värma sig på, hålla händerna runt, för te i påse. Den lilla urfasningen håller tepåsens snöre på plats, så att den inte faller ner i tekoppen. Locket hjälper teet att hålla värmen när det står och drar och kan sedan användas som fat för tepåsen när den har gjort sitt. T-bowl rymmer cirka 5 dl. Den är drejad i grafitgrå stengodslera och sedan glaserad i vitt.

MATERIAL

JORD, ELD, LUFT OCH VATTEN

När man arbetar som keramiker arbetar man med de fyra elementen. Jorden, leran är basmaterialet. Vattnet mjukar upp och formar leran. Luften torkar och befäster den skapade formen. Elden gör så att leran sintrar, blir tät och hård. Och den förvandlar glasyren från porös sand till en hård, glänsande yta. Det är fantastiskt att få arbeta i samspel med elementens egenskaper i skapandeprocessen. Och varje gång jag öppnar ugnen efter en bränning finns ett moment av överraskning. Vad har hänt i ugnsrummet denna gång? Naturen går inte att helt att tygla och det är vackert.

LERA

Jag arbetar i stengodslera. Stengods sintrar, alltså smälter i bränningen och blir då tät i sig själv. Jag tycker om att låta lerans råa skärv vara en del av uttrycket och använder flera leror med olika grundfärger. De flesta av lerorna kommer ifrån området Westerwald i Tyskland. De är stabila och sköna att dreja tycker jag.
Lergods bränns i lägre temperatur än stengods. Och det typiska för lergods är att den brända skärven är mer porös än sitt syskon och suger vatten om den är oglaserad.  Mina planteringskrukor har lergodskaraktär – skärven suger vatten som kan avdunsta och bidrar till en naturlig andning för växtens rötter. Egentligen använder jag en stengodslera, men genom att bränna den i lägre temperatur får den lergodsets egenskaper.

GLASYR

Jag arbetar med form som första uttrycksmedel och trivs med enkla glasyrer. Jag använder vita och transparenta glasyrer som jag färgar in med färgkroppar och oxider. Jag använder både hemmablandade och färdigblandade glasyrer i min produktion. De färdigblandade köper jag från grossister i Sverige och Tyskland. De hemmablandade mixar jag i verkstan. Basrecepten kommer ofta från någon kollega och jag är glad att leva i en tid där keramiker frikostigt delar med sig av sina glasyrrecept. På det viset kan en låna en bas från en keramiker och utveckla den och sedan dela den till fler som fortsätter processen. Men det är ett tidskrävande arbete att skapa nya glasyrer, så jag respekterar keramiker som behåller sina recept för sig själva.
Jag använder främst blanka glasyrer är mer tåliga och hårda än de matta, och därför fungerar de bättre för bruksgods som ska användas mycket och ofta.

SKÖTSELRÅD

Generellt rekommenderar jag att använda din keramik i vardagen. Och att diska i maskin så länge du tycker att godset åldras vackert. Och märker du att glasyren börjar bli matt eller på annat sätt förändras mer än du önskar, kan du gå över till handdisk. Mer detaljer om hur du hanterar din keramik hittar du här:
Gå till skötselråd